TEMA KONST & FYSIK
ledtråd, ett märke, ett avtryck, en skymt, en skugga, en lämning, rester av något som redan passerat, fragment av något som var eller är, indirekta bilder av något som inte går att beskåda med blotta ögat........ Kan spår vara entydiga? Lämnas det inte alltid rum för flera tolkningar? Hur vet man vilken kunskap som är nödvändig för att tolka spåren och är inte alltid tolkningen färgad av förutfattade meningar, sinnesstämning, rädsla ..? Är allting spår av något annat? Ett spår; ett vackert fragment. Två eller flera spår; man börjar summera, anar en linje, ser skuggan av ett sammanhang, börjar agera spårhund och ger sej ut i det landskap där spåret skapades. Detta spårlandskap ter sej då ofta som ett snölandskap där djur och människor satt fotspår som för länge sedan blåst igen eller omformats, så att den som kommer efter aldrig kan tolka den passerandes namn, ålder, skostorlek eller färdriktning. Det finns kortvariga spår i vatten, luft, snö, sand och varaktiga spår i sten och lagrat i jordskorpan. I fråga om spår i tid och rum är det inte spårets längd som avgör tolkningens svårighetsgrad utan tolkarens egen utsträckning i tanken. Vem kan tolka spåren av partiklar som existerar 10-23 sekunder eller universums expansion under miljarder år? För att kunna registrera spåren av partiklar används materialism, som fångar in, leder och våglängdsskiftar ljus. Materialet är ursprungligen gjort för specifika experiment där dess form bestäms utifrån funktionella och matematiska aspekter. Materialet är inte gjort för att visas utan för att användas! Jag har plockat ut det ur sitt sammanhang för att visa det i den form det fått i sin tidigare funktion och den form jag gett det i sin nya funktion som rumsskapande element. Därigenom vill jag försöka beskriva det landskap där ljuset i sin färd avsatt spår och gjort det möjligt att beträda den passage som det skapat. Monica Sand |
Elementarpartikelfysik är den gren av fysiken som försöker
förstå hur materian är uppbyggd, vilka dess minsta
beståndsdelar är och hur dessa påverkar varandra genom
olika krafter.
Den vanligaste fråga man får när elementarpartiklar
kommer på tal är: "Men dom är ju så små att
det inte går att se dem ens i mikroskop, hur kan ni då veta
något om dem?" Och faktum är att ingen har någonsin sett
eller kommer någonsin att få se en elementarpartikel i t.ex.
en mikroskopbild. I stället måste fysikerna göra
experiment där elementarpartiklarna lämnar spår efter sig
i någon typ av detektor, och sedan tolka dessa spår.
Dessa spår kan vara mer eller mindre konkreta. Betraktar man t.ex.
en bubbelkammarbild så kan man tycka att man "ser" hur partiklarna
rört sig genom vätskan.
Sten Hellman
Detta sökande har varit oerhört framgångsrikt, materien
kan förstås i termer av ett tjogtal fundamentala byggstenar som
påverkar varandra genom endast tre olika typer av krafter. I princip
räcker denna bygglåda för att förklara allt vi ser
omkring oss, och även för att beskriva fenomen som ligger
långt utanför våra vardagliga erfarenheter, som t.ex.
förhållandena i universum en miljondels sekund efter Big Bang.
För att beskriva vår komplicerade vardag räcker dock inte
dessa principiella kunskaper långt, redan en stor atomkärna
är i vissa avseenden för komplicerad för att kunna
beskrivas enbart i termer av växelverkande elementarpartiklar utan
att introducera förenklande antaganden. Om vi sedan
försöker förstå ting som maskrosor, rödvin och
små hundar behöver vi en helt annan begreppsapparat.
Moderna detektionstekniker är ofta
mer abstrakta, men bygger alla på att närvaron av en
elementarpartikel på något sätt påverkar den lokala
omgivningen på ett mätbart sätt. Ofta handlar det om att
detektera jonisation, dvs. att utnyttja det faktum att en laddad partikel
som passerar genom ett material "stör" atomerna så att en del
av dem förlorar några elektroner. I en partikels kölvatten
finner man därför fria elektroner och positivt laddade atomer.
En annan typ av störda atomer återgår till sitt normala
tillstånd genom att sända ut en ljusblixt, det är detta
som sker i scintillatorer.
För experimentalisterna ligger en stor del av mödan i att tolka
de spår efter partiklarna som registrerats i apparaturen, men minst
lika mycket arbete ägnas åt att ge fysiken "ögon" dvs
apparater som är känsliga för dessa spår. Det
gäller att "fånga upp" de spår partiklarna lämnat
efter sig på atomär nivå, förstärka dessa
effekter och registrera dem, så att de kan göras
tillgängliga för tolkning.
Fysikum
Stockholm