SKULPTUR
Skulpturen Torn registrerar myoner från den kosmiska strålningen
Monica Sand
konstnär och projektledare för Fysikens Rum
I samarbete med forskare arbetar hon med att försöka ge en konstnärlig tolkning av fysik. Hon har samarbetat med forskare på CERN (det europeiska partikelfysiklaboratoriet i Geneve) Chlamers, Göteborg och universiteten i Stockholm och Linköping.
Monicas websida
Jag ritar en plats med höga staplar som skyskrapor, en Manhattanplats, mörk hög tät.
Jag utgår först från de diagram man kan få fram från en detektor av hur mycket energi eller ljus en partikel avsätter i detektorn. Detta beror inte direkt på partiklarnas energi utan på att de kan komma in i detektorn på olika vis, snudda vid den, avge allt ljus vid mätutgången, gräva sig rakt igenom snabbt. Det visar sig som olika utslag i detektorn.
För att man ska kunna se hur energin fördelar sig har jag byggt skulpturen som 5 grupper i ett stort tänkt stapeldiagram över pulshöjder, som myonerna avsätter i detektorerna. Jag kallar varje grupp av staplar för ett torn. Två av tornen är direkta avbildningar av poissonfördelningar. Tornen består av kvadratiska järnrör i olika höjd med en glasskiva i toppen.
Under varje torn finns en detektor som registrerar de kosmiska partiklarna. Den signal som genereras av en partikel används för att under en kort stund lysa upp några av glasskivorna genom den lampa som sitter nere i varje rör. Ljuset flammar upp för att sedan långsamt avta. Vilka av lamporna som ska lysa beror på hur mycket energi den inkommande partikeln avsätter i detektorn. Låg pulshöjd - de nedre lamporna lyser i ganska korta intervall. Ju högre pulshöjd- ju högre upp lyser lamporna och ju långsammare tillbakagång av ljuset.
Det är mycket viktigt att betraktaren vet (eller har möjligheten att få veta) att det torn som lyser är det torn som har blivit "träffat" av en partikel. Och att partikeln lyser upp den höjd av tornet som motsvarar höjden på den energi den avsätter i detektorn. Därför ligger detektorn inuti tornet. En i varje torn.
Glascirkeln leder betraktaren runt glasväggen med ord. Det är en bok av glas med ursparade eller blästrade ord; språket är skört och vackert, ett hinder och samtidigt en väg för att förstå det vi ser. Vandringen runt skulpturen är en bild av fysikforskningen; man kan aldrig direkt iaktta det man undersöker. Allt är beroende av observatörens utgångspunkt.
Rummet fylls av ljud från tornens olika material; glas och metall. En tillståndsmusik där ljuden är komponerade efter en likartad tidsstruktur som bildas av den kosmiska strålningen. Ibland kommer ljuden ett och ett och ibland som kaskader av ljud, grundad på samma matematiska perspektiv; sannolikhetsfördelningen av myoner under tid (sk "Poissonfördelning")
foton: Monica Sand ur Myon-spin
Runt runt kan betraktaren röra sig i en vandring som leder till den insikt som dikten slutar med, som partiklarna genomborrar, som ljuden befäster och som det slumpvisa, men matematiska ljusspelet påvisar; detta är inte en värld man lämnar.
|