Pedagogisk dokumentationredovisning av kursutveckling och pedagogisk diskussion Initierade och utvecklade kurser i ämnet Konst (Kommunikation), vid skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad, KTH 2004-2008. Inom kurserna ingår individuell handledning på ritsal. Åk 4 och 5 inkl. Erasmusstudenter Åk 2 Konstdel inom Internationell masterkurs: Kurser i lärarlagUndervisning i åk 2 i lärarlag , en blandning av gemensamma och eget
utvecklade kurser, även handledning på ritsal. 4:e terminen: Föreläsningar inom ramen för andra kurser: Handledning slutarbete åk 5: Kursutveckling inom ramen för ett konstnärligt forskningsprojekt
Inom ramen för min excellenstjänst – ett konstnärligt forskningsprojekt på Arkitekturskolan har jag även undervisat och utvecklat kurser inom ämnet Konst (benämnt Kommunikation i kursplanen). Sedan tidigare har jag en pedagogisk examen som mellanstadielärare, vilket jag arbetade som under 4 år på Fiskebäcksskolan, Göteborg åk 4-6 1981-85. Undervisningen i Konst på Arkitekturskolan:Ämnet byggs upp av praktiserande konstnärer, mer eller mindre i samarbete med ett lärarlag bestående av även två arkitekter och en konstruktör. Inom ämnet tränas studenterna i att analysera, beskriva och representera idéer, genom olika metoder för att visualisera och kommunicera dessa. Undervisningen i Konst på Arkitekturskolan syftar som helhet till att ge studenterna verktyg inför sin kommande praktik som arkitekter. Konstkurserna inriktas ofta på grundläggande träning för att kunna skissa och dokumentera, men också för att arbeta med transformationer mellan två och tre dimensioner, tillika med skalförskjutningar. Antingen kan relationen mellan konst och arkitektur ses som problematisk eller som praktiker med kompletterande kunskaper. Exempelvis rör sig praktikerna med likartade begrepp: skala, plats, rum, kroppens funktion, perception och rörelse, begrepp. Likheten i begrepp döljer dock att deras användning ofta inte är densamma. Ett exempel är skala där man inom konst nästan alltid fullföljer sitt arbete i skala 1:1, medan arkitekter har en upparbetad förmåga att skala upp och ner projekt i olika skalor, dock sällan i fullskala. Skalbegreppet gör att även rum, plats, kropp, rörelse och perception behandlas olika. Som lärare har jag valt att utnyttja likheter och kompletterande skillnader genom att arbeta med praktiska analyser och förändringar i stadsrummet. Kursernas bakgrund - konstnärlig metod
Utifrån konstens transformation från att huvudsakligen producera estetiska
objekt har 1900-talet inneburit stora förändringar där objekt och estetik
transformerats in i, eller helt försvunnit, i mer immateriella processer.
Det har fått till resultat att de rumsliga ordningar som fick objektet
att framträda, till viss del har övergivits för andra mer vidsträckta
rumsligheter, ibland uppfattade som mer ’verkliga’ och ’vardagliga’ än
de för konstobjektet avsedda och välordnade rummet, galleriet och museet.
Den här vändningen har gjort det offentliga rummet till ett
’konstobjekt’ i sig men också en plats för en immateriell produktion
av relationer, kommunikation och erfarenheter. Rörelsen ut från galleriet
och museet har i sin tur genererat en uppsättning med angreppssätt, strategier
och metoder som inte enbart förändrat konstbegreppet utan även det offentliga
rummets estetiska potential. Site – Non-Site och gå-metoderDen amerikanske konstnären Robert Smithson arbetade medvetet fram en
rytmisk, dialektisk relation mellan begreppen Site – Non-Site, ett begreppspar
som jag utnyttjat i mina första kurser. Smithsons Non-Site placerades
i galleriet och bestod av fragment från Site; ihopsamlat material stenar
och grus, bilder, kartor som fungerar som referenser som pekar mot Site,
som är omöjlig att omfatta, vilket även drar in betraktaren som inte
heller med full visshet kan placera sig själv i relation till konsten. Frånvaron av
Site speglas i närvaron av Non-Site, den relationen har fungerat
som en strategisk utgångspunkt inom vilket studenterna kunnat arbeta
med plats, perception och kartläggning ur en mångfald perspektiv. Kroppens skala - i rörelse - på plats del 1 och 2I kurserna: Kroppens skala - i rörelse - på plats del 1. Om gåendet
som konstnärlig praktik och aktion och del 2. Med platsen som utgångspunkt:
mellanrum, passager, icke-plats, har vi arbetat med den egna kroppen
som ett skalverktyg och en rörelsegenerator. Vi inledde arbetet med
en workshop där koreografen Gun Lund, introducerade studenterna i ’konsten
att gå’ eller som hon uttryckte det ”ta in information via foten”. Resultaten av studenternas egna korta experiment i
stadsrummet bestod i mer eller mindre subtila förskjutningar eller snarare
störningar av flöden och avbrott av flöden som stadsrummet består av.
Dessa subtila förskjutningar kunde innebära att insistera på att gå på
fel sida vid möte, spela upp inspelade naturljud under en bro där man
inte kunde se utan enbart höra trafikens rytmer blandas med de inspelade
ljuden eller i tystnad låta hela gruppen omforma ett offentligt rum nästan
omärkligt. Internationell masterkursInom den internationella masterkursen Applied Analyses in Urban
Planning and Design kunde jag arbeta vidare utifrån mina övriga
kurserna och försöka sammanföra ett flertal av metoderna i ett större
sammanhang - stadsplanering. Genom föreläsningar från olika metodområden
inom stadsplanering och mina föreläsningar och exempel från konstområdet
skulle studenterna i grupp arbeta med en förort i vilken de skulle
analysera problem och potentiella möjligheter som de skulle föreslå
i ritningar. En analysmetod som vi använt i flera av kurserna är rytmanalys.
Begreppet ’rytmanalys’ introduceras av den franske filosofen Lefebvre,
när han studerar stadslivet från fönstret av ett för honom välkänt
utsnitt av Paris. En rytmanalys kan dock inte ske på distans utan man
måste överlämna sig till stadens rytmer, i tunnelbanan, i flödet på
motorvägen, när man går och när man talar. En förort definieras av
sitt avstånd till staden, vilket skapar en daglig kroppslig rytm fram
och tillbaks och i tunnelbanans stopp och accelerationer. Rytm är ett
konstruktivt begrepp för att förstå staden, eftersom det är dynamiskt
och föränderligt och det går att använda på alla nivåer. Dessutom kräver
en rytmanalys att man själv deltar, fångas av rytmer och påverkar dem. Kurser i lärarlag:De kurser som utvecklats inom ramen för lärarlagen, av vilka det inledande
arbetet till skobutiken är ett exempel (se nedan: Café och Kulturhus)
fick en lite annan prägel eftersom konstarbetet där antingen har haft
funktionen att starta projektet med en platsanalys till exempel som i
Caféprojektet eller initiera ett annat sätt att angripa en uppgift som
i Kultur-Husarbetet för att därefter vara med och handleda studenterna
på ritsal i deras egna arbete. Ritsalsarbetet har varit givande och svårt,
eftersom det fått de ’konstnärliga metoderna’ att framträda i relief
mot ’arkitekturmetoderna’ ofta lika outtalade och självklara inom sin
egen sfär som konstens. Lärarlagen består av två praktiserande arkitekter,
en landskapsarkitekt, en konstruktör och en konstnär, som i princip alla
haft olika sätt att angripa problem vilket gjort att jag oavbrutet fått
lov att skärpa mina redskap, praktiskt och begreppsligt, till gagn för
både studenter och mitt konstnärliga forskningsarbete. Handledning: I arbetet i lärarlag ingår att lärarna
handleder studenter på ritsal. De arbetar med en formulerad uppgift med
ett färdigt program inom vilken de ska göra ett eget förslag. I de här
fallen har uppgifterna handlat om skobutik, café och kulturhus och förortsförändring
Som konstnär i lärarlaget har man mer eller mindre inflytande över själva
projekten, men min erfarenhet är att man påverkar ganska mycket med de
ingångar som Konsten ger på en uppgift. Innan skobutiken arbetade vi
med gå-praktiker, innan cafét med kartläggning i parken, innan kulturhus
med kulturbegrepp och mönster, inom förortsförändringen med rytmanalys.
Konstkursernas konkreta undersökande arbete i stadsrummet har i handledningen
gett oss en gemensam referens att utgå ifrån, att använda eller att förändra. Kursutveckling och forskningKurserna har utvecklats med kompletterande syften, vilket gjort dem
meningsfulla både för studenterna och mig själv. Ur kurssynpunkt har
syftet varit att utveckla – genom att experimentera med – ’konstnärliga
metoder’ som kan fungera som kompletterande analys- och produktionsverktyg
för blivande arkitekter. Ur avhandlingsperspektiv har kurserna fungerat
som återkommande tillfällen att i ett sammanhang testa begrepp och metoder
som upptagit mig i avhandlingsarbetet. Studenternas egna arbeten har
gett andra perspektiv som inte enbart har påverkat kurserna utan även
mitt konstnärliga forskningsprojekt. Kurserna har därför fungerat som
återkommande laborativa verkstäder där jag tillsammans med studenterna
har provat strategier, begrepp och idéer i konkret arbete i stadsrummet.
En fördel har varit att jag har kunnat använda och utveckla materialet
i flera av kurserna och låta betoning ligga på olika aspekter vid olika
tillfällen, vilket gett mig ett brett och genomarbetat pedagogiskt material
att arbeta vidare med i avhandlingen. slutreflektion:Det parallella arbetet med konstnärlig forskning och undervisning har
visat sig vara mycket givande för både mig och studenterna. De har inte
ställts inför färdiga och utprovade metoder och begrepp utan experimenterat
i praktiska situationer där de haft stort inflytande över processen.
Materialet har därefter kunnat bearbetas vidare av mig i nya kurser och
i forskningsarbetet. Appendix. exempel på hur en uppgift formulerades inom den internationella masterkurs, ht 2007 Assignment: ‘Suburban’ exploration:This afternoon your group is going to explore your site using methods
discussed in the lecture. Your task is to construct a “map of connections”
during the trip to your site and a “story map” when walking your site.
The maps serve as part of your analyses of the site. (Nr 2: “the rhythm
of public and private life: movements, transformations, centrality and
experimentations”). Work with and rewrite your maps during the whole
period (until the 5th of Oct): “The map is entirely oriented toward an
experimentation in contact with the real. It fosters connections between
fields [..] The map is open and connectable in all of its dimensions;
it is detachable, reversible, susceptible to constant modification. It
can be torn, reversed, adapted to any kind of mounting, reworked by an
individual, group, or social formation.” (Deleuze and Guattari in “A
Thousand Plateaus”) |