Pedagogisk dokumentation

redovisning av kursutveckling och pedagogisk diskussion

Initierade och utvecklade kurser i ämnet Konst (Kommunikation), vid skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad, KTH 2004-2008. Inom kurserna ingår individuell handledning på ritsal.

Åk 4 och 5 inkl. Erasmusstudenter
1p. Site-Non-Site, The power of Maps, vt 2004
2 p Site-Non-Site, Hidden Places and Invisible Maps, ht-2004
2 p Site-Non-Site, Hidden Places and Invisible Maps, ht-2005

Åk 2
1p. Kroppens skala - i rörelse - på plats del 1. Om gåendet som konstnärlig praktik och aktion, vt 2005
1p. Kroppens skala - i rörelse - på plats. del 2. Med platsen som utgångspunkt: mellanrum, passager, icke-plats, vt 2006

Konstdel inom Internationell masterkurs:
Art as Analyses of Production and Becoming - In-between – Rhythm - Mapping – Walking, 10 p: Applied Analyses in Urban Planning and Design, UPD, ht 2007 

Kurser i lärarlag

Undervisning i åk 2 i lärarlag , en blandning av gemensamma och eget utvecklade kurser, även handledning på ritsal. 4:e terminen:
Café inkl. förstudie: kartläggning av landskap
Kultur-hus: inkl. begreppsanalys, mönsterarbete, studieresa till Marocko vt 2005

Föreläsningar inom ramen för andra kurser:
Site and Time as Body organizers, åk 4, Arkitekturskolan, 7/2-2005 
Vad betyder det att aktivera mellanrum? Dramatiska Institutet, åk 3, Linjerna för Scenografi och Kostym, Stockholm 9/1-08
Acting Physics– Organizing Body, Site and Experiment, Birmingham University 28/2-07
Strategical use of Spaces In-between,Konstfack inom kursen SiteSpecifiCity 21/11-06
Identitet som rytm, rytm som identitet, Lärarhögskolans lärarfortbildning 8/12 och 15/12 2004

Handledning slutarbete åk 5:  
Hanna Palmgren och Bure Berglund, vt 2006
Urban Addon, ett arkitektoniskt tillägg på en fasad i staden, www.urbanaddon.com

Kursutveckling inom ramen för ett konstnärligt forskningsprojekt

Inom ramen för min excellenstjänst – ett konstnärligt forskningsprojekt på Arkitekturskolan har jag även undervisat och utvecklat kurser inom ämnet Konst (benämnt Kommunikation i kursplanen). Sedan tidigare har jag en pedagogisk examen som mellanstadielärare, vilket jag arbetade som under 4 år på Fiskebäcksskolan, Göteborg åk 4-6 1981-85.

Undervisningen i Konst på Arkitekturskolan:

Ämnet byggs upp av praktiserande konstnärer, mer eller mindre i samarbete med ett lärarlag bestående av även två arkitekter och en konstruktör. Inom ämnet tränas studenterna i att analysera, beskriva och representera idéer, genom olika metoder för att visualisera och kommunicera dessa. Undervisningen i Konst på Arkitekturskolan syftar som helhet till att ge studenterna verktyg inför sin kommande praktik som arkitekter. Konstkurserna inriktas ofta på grundläggande träning för att kunna skissa och dokumentera, men också för att arbeta med transformationer mellan två och tre dimensioner, tillika med skalförskjutningar. Antingen kan relationen mellan konst och arkitektur ses som problematisk eller som praktiker med kompletterande kunskaper. Exempelvis rör sig praktikerna med likartade begrepp: skala, plats, rum, kroppens funktion, perception och rörelse, begrepp. Likheten i begrepp döljer dock att deras användning ofta inte är densamma. Ett exempel är skala där man inom konst nästan alltid fullföljer sitt arbete i skala 1:1, medan arkitekter har en upparbetad förmåga att skala upp och ner projekt i olika skalor, dock sällan i fullskala. Skalbegreppet gör att även rum, plats, kropp, rörelse och perception behandlas olika. Som lärare har jag valt att utnyttja likheter och kompletterande skillnader genom att arbeta med praktiska analyser och förändringar i stadsrummet.

Kursernas bakgrund - konstnärlig metod

Utifrån konstens transformation från att huvudsakligen producera estetiska objekt har 1900-talet inneburit stora förändringar där objekt och estetik transformerats in i, eller helt försvunnit, i mer immateriella processer. Det har fått till resultat att de rumsliga ordningar som fick objektet att framträda, till viss del har övergivits för andra mer vidsträckta rumsligheter, ibland uppfattade som mer ’verkliga’ och ’vardagliga’ än de för konstobjektet avsedda och välordnade rummet, galleriet och museet. Den här vändningen har gjort det offentliga rummet till ett ’konstobjekt’ i sig men också en plats för en immateriell produktion av relationer, kommunikation och erfarenheter. Rörelsen ut från galleriet och museet har i sin tur genererat en uppsättning med angreppssätt, strategier och metoder som inte enbart förändrat konstbegreppet utan även det offentliga rummets estetiska potential.
Den rumsliga vändningen ligger bakom en metodutveckling inom den konstnärliga praktiken som jag använt och bearbetat, huvudsakligen gå-praktiker och kartläggningsstrategier, som till viss del sammanfaller. Metoder för att inta stadsrummet och omforma det har utvecklats inom konstpraktiken - från dadaisternas, situationisternas och surrealisternas irrande vandringar fram till nutida varianter av likartade rörelser (Stalker, Akay, Cardiff). Vetenskaplig kartläggning fungerar ofta som en registrerande, överblickande praktik, medan en konstnärlig princip när det gäller kartläggning är hur den utnyttjar en pågående relation mellan kropp, plats och karta. Överblick implicerar en förståelse om karta, plats och kartläggarens kropp som distinkta komponenter avskiljda från varandra, medan konstnärliga gå- och kartläggningsprocesser förändrar alla ingående komponenter, vilket också får till resultat att de ofta utförs under tiden som konstnären/observatören förflyttar sig. Dessa relationer har vi även behandlat utifrån nutida filosofi, ett exempel är den franske filosofen Lefebvres rytmanalys som jag tar upp längre fram, men även antropologiska studier av andra kulturers förhållande till plats och kroppens perception. Metoderna har lika mycket handlat om att ’gå vilse’ som att lokalisera andra sätt att ta sig fram i och omforma stadsrummet.
De komplexa relationerna mellan kropp-plats-karta gör metoderna utvecklingsbara i undervisning, i konst och i samarbeten mellan olika forskningspraktiker. Metoderna går inte att direkt överföra från den konstnärliga praktiken till undervisningen i Konst utan omarbetas i de problemställningar som arbetet med en plats ställer studenterna inför.
Men det handlar inte enbart om metoder för att inta utrymme, utan i lika hög grad om vilka utrymmen som uppfattas som meningsfulla och värda att uppmärksamma. Staden är skiktad och vissa platser uppfattas som överblivna eller osäkra. Konstens långa tradition av att uppsöka platser vid sidan om och under ytan har dock bytt fokus under senare år, från perifera områden utanför stadens yttre gränser (Smithson) till osäkra områden mitt i stadens egna uppbyggda konstruktioner (Stalker).
Urban Exploration är en rörelse som uppstått samtidigt i olika delar av världen och som menar att staden måste innefattas av en slags allemansrätt liknande den i naturen. Staffan Jonsson som varit aktiv länge inom Stockholmsområdet, och även arbetat med spelutveckling av s.k. ”Verklighetsspel” där verkliga miljöer i kombination med handdatorer och annan teknisk utrustning, utgör spelplanen, har guidat oss ner i skyddsrum och andra utrymmen mellan och vid sidan om ’arkitektur’.
Konsten har en lång tradition av att uppfatta dessa utrymmen som meningsbärande och möjlighetsskapande. Gemensamt för strategier som arbetats fram inom konsten är att de placerar den mänskliga kroppen i centrum – kroppen som går, erfar och därmed förändrar och förändras av stadens rytm som den är en del av. Frågan är hur de rytmiska osäkerheterna kan utnyttjas i ett produktivt arbete i stadsrummet?

Site – Non-Site och gå-metoder

Den amerikanske konstnären Robert Smithson arbetade medvetet fram en rytmisk, dialektisk relation mellan begreppen Site – Non-Site, ett begreppspar som jag utnyttjat i mina första kurser. Smithsons Non-Site placerades i galleriet och bestod av fragment från Site; ihopsamlat material stenar och grus, bilder, kartor som fungerar som referenser som pekar mot Site, som är omöjlig att omfatta, vilket även drar in betraktaren som inte heller med full visshet kan placera sig själv i relation till konsten. Frånvaron av Site speglas i närvaron av Non-Site, den relationen har fungerat som en strategisk utgångspunkt inom vilket studenterna kunnat arbeta med plats, perception och kartläggning ur en mångfald perspektiv. 
En annan konstnär som inspirerat arbetet i kurserna är den kanadensiska konstnären Janet Cardiff, som sedan början av 90-talet producerat ”Walks” genom stadsdelar, byggnader och parker i olika städer. På Wanås i Skåne finns Wanås Walks, som ett permanent verk. Den som vandrar får en discman med tillhörande hörlurar och leds av Cardiffs inspelade röst som leder åhöraren genom historiska berättelser, mysterier, minnen, myter. I vandringen aktualiseras det förflutna och framtiden när ljud från omgivningen man går igenom, interagerar med ljud som Cardiff spelat in från sträckan tidigare och från andra platser och blandas med ljudeffekter, musik, röster och fotsteg.
Cardiff producerar en potentiell verklighet -potential reality - mellan den fysiska verklighet som man går igenom och de ljud man vandrar med, medan Smithson medvetet placerar egna spår i terrängen och upprättar en konstant spegling och reflektion mellan Site och Non-Site. Potentialen ligger i en annan sorts analys där det inte handlar om att representera en ’verklig’ plats, utan om en produktion, av utrymme i tiden när det förflutna och det närvarande överlappar varandra i en unik kombination som inte kan upprepas.

Kroppens skala - i rörelse - på plats del 1 och 2

I kurserna: Kroppens skala - i rörelse - på plats del 1. Om gåendet som konstnärlig praktik och aktion och del 2. Med platsen som utgångspunkt: mellanrum, passager, icke-plats, har vi arbetat med den egna kroppen som ett skalverktyg och en rörelsegenerator. Vi inledde arbetet med en workshop där koreografen Gun Lund, introducerade studenterna i ’konsten att gå’ eller som hon uttryckte det ”ta in information via foten”.
Den första kursen var en introduktion till vårterminens arkitekturprojekt i åk 2 då studenterna skulle arbeta med en skobutik och vi startade med med att ’lära oss att gå’. Inom kursen utnyttjade vi gåendet som en perceptiv akt, som en balansakt och som en metod för att komma i otakt eller gå vilse; konstnärligt utarbetade strategier i vilka brytandet av rytmiska vanor innebär både fara och möjligheter. Syftet med kurserna var att undersöka platser i staden genom att förändra dem med vår närvaro. Om den första kursen tog rörelsen, själva gåendet som ingång för att påverka en plats, utgick den andra kursen från en plats där kroppens rörelser produceras.
Det praktiska arbetet utfördes parallellt med egna och inbjudna föreläsningar om begrepp som plats - icke-plats (place-non-places), passager, mellanrum, och även här site - non-site, i syfte att göra begrepp och teorier till en del av det praktiska arbetet och det praktiska arbetet till en del av teorier och begrepp. De konstnärer/konstnärsgrupper vi använde som metodiska exempel var bland annat Akay, Elin Wikström, Gun Lund, Janet Cardiff, Laurie Andersen, Stalker, Mikael Lundgren.

Resultaten av studenternas egna korta experiment i stadsrummet bestod i mer eller mindre subtila förskjutningar eller snarare störningar av flöden och avbrott av flöden som stadsrummet består av. Dessa subtila förskjutningar kunde innebära att insistera på att gå på fel sida vid möte, spela upp inspelade naturljud under en bro där man inte kunde se utan enbart höra trafikens rytmer blandas med de inspelade ljuden eller i tystnad låta hela gruppen omforma ett offentligt rum nästan omärkligt.
Flera studenter påpekade i slutdiskussionen särskilt att det å ena sidan är en självklarhet att rum, kropp och rörelse påverkar varandra, men att det sällan tas på allvar i arkitekturundervisningen. En problematik som kom upp var just detta med skala, att arbeta med rummet i full skala, är något helt annat än att arbeta i modell.
Det märktes att kursen hade påverkat dem när de gick vidare in i arbetet med skobutiken, där jag även handledde. Från ett nästintill genomgående modellarbete mättes måtten upp i fullskala i K-läralabbet (som sällan används för rumsexperiment) och studenterna kunde prova olika sätt att använda rummet.

Internationell masterkurs

Inom den internationella masterkursen Applied Analyses in Urban Planning and Design kunde jag arbeta vidare utifrån mina övriga kurserna och försöka sammanföra ett flertal av metoderna i ett större sammanhang - stadsplanering. Genom föreläsningar från olika metodområden inom stadsplanering och mina föreläsningar och exempel från konstområdet skulle studenterna i grupp arbeta med en förort i vilken de skulle analysera problem och potentiella möjligheter som de skulle föreslå i ritningar. En analysmetod som vi använt i flera av kurserna är rytmanalys. Begreppet ’rytmanalys’ introduceras av den franske filosofen Lefebvre, när han studerar stadslivet från fönstret av ett för honom välkänt utsnitt av Paris. En rytmanalys kan dock inte ske på distans utan man måste överlämna sig till stadens rytmer, i tunnelbanan, i flödet på motorvägen, när man går och när man talar. En förort definieras av sitt avstånd till staden, vilket skapar en daglig kroppslig rytm fram och tillbaks och i tunnelbanans stopp och accelerationer. Rytm är ett konstruktivt begrepp för att förstå staden, eftersom det är dynamiskt och föränderligt och det går att använda på alla nivåer. Dessutom kräver en rytmanalys att man själv deltar, fångas av rytmer och påverkar dem.
(se uppgiftsbeskrvining i appendix).

Kurser i lärarlag: 

De kurser som utvecklats inom ramen för lärarlagen, av vilka det inledande arbetet till skobutiken är ett exempel (se nedan: Café och Kulturhus) fick en lite annan prägel eftersom konstarbetet där antingen har haft funktionen att starta projektet med en platsanalys till exempel som i Caféprojektet eller initiera ett annat sätt att angripa en uppgift som i Kultur-Husarbetet för att därefter vara med och handleda studenterna på ritsal i deras egna arbete. Ritsalsarbetet har varit givande och svårt, eftersom det fått de ’konstnärliga metoderna’ att framträda i relief mot ’arkitekturmetoderna’ ofta lika outtalade och självklara inom sin egen sfär som konstens. Lärarlagen består av två praktiserande arkitekter, en landskapsarkitekt, en konstruktör och en konstnär, som i princip alla haft olika sätt att angripa problem vilket gjort att jag oavbrutet fått lov att skärpa mina redskap, praktiskt och begreppsligt, till gagn för både studenter och mitt konstnärliga forskningsarbete.
Caféprojektet visade tydligt att metoder som uppkommit i stadsmiljö, måste omarbetas för att fungera i ett landskap, men eftersom landskapsproblematiken inte kommit tillbaks har jag inte gått vidare med det.
Kulturhusprojektet gav nytt material på andra vis. Huvudsyftet var att rita ett kulturhus. Med mitt intresse för hur begreppsliga och kulturella föreställningar påverkar hur vi konstruerar stad och byggnader för olika funktioner tyckte jag att det var viktigt att först arbeta med hur det kulturbegrepp ser ut som gör det möjligt att konstruera ett kulturhus separerat från andra verksamheter, när själva kulturbegreppet på ett övergripande plan handlar om att integrera olika delar av ett samhälle. Därför utformades kursen i tre delar där huvudsyftet var att arbeta med  kulturbegreppet som situationsbundet genom att skaffa sig andra redskap, rums- och kulturbegrepp för den egna gestaltningen av kulturhuset
1. arbeta med ”Mönster”
2. göra en analys i grupp och enskilt av begreppet ”kultur” för att sedan konstruera ett eget program för ett kulturhus ur den analysen.
3. Studieresa till Marocko för att studera stadsplanering, rumsorganisation och mönster i ett icke-västerländskt samhälle.

Handledning: I arbetet i lärarlag ingår att lärarna handleder studenter på ritsal. De arbetar med en formulerad uppgift med ett färdigt program inom vilken de ska göra ett eget förslag. I de här fallen har uppgifterna handlat om skobutik, café och kulturhus och förortsförändring Som konstnär i lärarlaget har man mer eller mindre inflytande över själva projekten, men min erfarenhet är att man påverkar ganska mycket med de ingångar som Konsten ger på en uppgift. Innan skobutiken arbetade vi med gå-praktiker, innan cafét med kartläggning i parken, innan kulturhus med kulturbegrepp och mönster, inom förortsförändringen med rytmanalys. Konstkursernas konkreta undersökande arbete i stadsrummet har i handledningen gett oss en gemensam referens att utgå ifrån, att använda eller att förändra.
Svårigheterna visar fram en del av skillnader mellan arkitektur och konst som kan göra samarbetet svårt, att arbeta med konstens specifika redskap för analys, kritik och förändring tar mycket tid och arkitekturskolans inlämningskrav fokuserar på konkreta resultat som ritningar och modeller vilket gör att analysprocesser, kritik, tillika med experiment med nya redskap blir svåra att hinna med.

Kursutveckling och forskning

Kurserna har utvecklats med kompletterande syften, vilket gjort dem meningsfulla både för studenterna och mig själv. Ur kurssynpunkt har syftet varit att utveckla – genom att experimentera med – ’konstnärliga metoder’ som kan fungera som kompletterande analys- och produktionsverktyg för blivande arkitekter. Ur avhandlingsperspektiv har kurserna fungerat som återkommande tillfällen att i ett sammanhang testa begrepp och metoder som upptagit mig i avhandlingsarbetet. Studenternas egna arbeten har gett andra perspektiv som inte enbart har påverkat kurserna utan även mitt konstnärliga forskningsprojekt. Kurserna har därför fungerat som återkommande laborativa verkstäder där jag tillsammans med studenterna har provat strategier, begrepp och idéer i konkret arbete i stadsrummet. En fördel har varit att jag har kunnat använda och utveckla materialet i flera av kurserna och låta betoning ligga på olika aspekter vid olika tillfällen, vilket gett mig ett brett och genomarbetat pedagogiskt material att arbeta vidare med i avhandlingen.
De uppgifter som jag gett dem i kurserna drar ofta iväg med studenterna åt ett håll som de inte väntat sig, vilket betyder att uppgifterna, föreläsningarna och begreppen fungerar mer som igångsättare än som detaljerade anvisningar. Det visar att metoderna inte utgör några färdiga lösningar utan förändras utifrån hur studenterna tar sig an arbetet. 

slutreflektion:

Det parallella arbetet med konstnärlig forskning och undervisning har visat sig vara mycket givande för både mig och studenterna. De har inte ställts inför färdiga och utprovade metoder och begrepp utan experimenterat i praktiska situationer där de haft stort inflytande över processen. Materialet har därefter kunnat bearbetas vidare av mig i nya kurser och i forskningsarbetet.
Undervisning passar mig bra, jag tycker om att formulera och att låta begrepp och praktiskt arbete påverka varandra, men också att handleda studenterna på ritsal. Jag finner en utmaning i att försöka förstå vad studenten själv är ute efter för att kunna stödja den processen. Eftersom min pedagogiska ingång har varit att utnyttja och använda ’konstnärliga metoder’ såsom de utvecklats inom konstpraktiken under 1900-talet har det varit ett spännande experiment att försöka omforma dem inom undervisning parallellt med min egen forskning, som bygger på praktiken. Därför har jag också varit genuint intresserad av hur studenterna utnyttjar materialet. Fördelarna med att planera och formulera kurser som har en potential för konstnärlig praktik och konstnärligt forskningsarbete är att både studenterna och läraren/konstnären/forskaren får ut maximalt av samarbetet. 

Appendix. exempel på hur en uppgift formulerades inom den internationella masterkurs, ht 2007

Assignment: ‘Suburban’ exploration:

This afternoon your group is going to explore your site using methods discussed in the lecture. Your task is to construct a “map of connections” during the trip to your site and a “story map” when walking your site. The maps serve as part of your analyses of the site. (Nr 2: “the rhythm of public and private life: movements, transformations, centrality and experimentations”). Work with and rewrite your maps during the whole period (until the 5th of Oct): “The map is entirely oriented toward an experimentation in contact with the real. It fosters connections between fields [..] The map is open and connectable in all of its dimensions; it is detachable, reversible, susceptible to constant modification. It can be torn, reversed, adapted to any kind of mounting, reworked by an individual, group, or social formation.” (Deleuze and Guattari in “A Thousand Plateaus”)
1. A Map of Connections – In the Metro
As suburban areas are defined by its distance to the city, the rhythmic passages back and forth influence memory and experience of those environments. In order to take that aspect into consideration you have to use the metro to reach your chosen suburban site. In Marc Augé’s (French anthropologists) book “In the Metro” he uses the metro as a means of understanding relations and connections between places, memory and his own history.
When using the metro you have to find a way to capture the rhythm of the passage with its start, acceleration, speed and stops. The travel will take you through memories, associations, feelings, experiences, perceptions, relations, time, places, rhythms, events, myths, perspectives, concepts. Choose a perspective during the trip and construct an inventive Map of Connections. Choose another perspective when taking the metro back to town. Continue to work on it every time you go to your site.
2. A Story Map - Play Detective:
Sophie Calle, a French artist, had a different strategy to map herself. She hired, via her mother a private detective who documented her daily moves in order to get a view of her urban routines. The report from the detective served as the map of her movements. Now you are going to do something similar on your site.
Use the Walking – Mapping – strategy: 
Follow the traces of a story: footprints, remnants, objects, traces of relations between spaces and people. What has happened? What could happen? How are you involved? Invent your roles as well as the role of people you meet or see.
Use the concept of space In-between and Rhythm:
Include at least one space ”in-between”. What role has it in your story? Is it a pleasant or unpleasant space? From what perspective? When trying to understand the space, use perception and rhythm: listen, touch, move, smell - collecting experiences.
Create a Story Map, containing pieces of materials found, images and your story, continue to work on it during the period, finding new aspects to include in it.
A last question: is it possible, and how, to create a relation between the Map of Connections and the Story Map?